Inlägg taggade Senast Avklarat

Senast Avklarat: Headhunter, PS2

Action/ Äventyr i tredjepersonsvy. Utvecklat av de svenska spelutvecklarna Amuze och utgiven av SCEE, 2002. Musiken är skriven av Richard Jacques och inspelad vid Abbey Road Studios.

Min speltid ca 17 tim.

Då var det dags igen att berätta om de intryck jag fick efter ha klarat ut Headhunter för playstation 2. Vill redan nu säga att min speltid är lite missvisande då jag pausa mitt spel med inventarier/mission skärmen istället för det riktiga PAUS lägget. Detta spel var riktigt svårt för min del. En del pussel var riktigt kluriga och är egentligen inget för mig tyvärr. Nog om detta och lite kort om handlingen.

Handlingen börjar med att Jack Wade bryter sig loss från en experimentstol i ett labb. Efter att ha lyckats rymma ifrån labbets säkerhetsvakter och ut i friheten så slocknar allt för Wade som faller handlöst mot marken. Wade hittas och förs till lokalt sjukhus. Efter en vecka så vaknar Wade upp och minns absolut ingenting av vad som hänt. -Vem är jag? Snart får Wade reda på vem han är och att han jobbat under organisationen Anti Crime Network (ACN) som deras bästa Headhunter och har på oklaragrunder nu blivit av med sitt jobb. Arbetslösheten varar inte så länge för Wade som redan på sjukhuste får en ny chef. Nämligen den mycket vackra Angela Stern dotter till ACN grundaren Christopher Stern som nyligen avlidit. Jack Wades nya jobb är att finna vem som mördat Christopher Stern och samtidigt klura ut vad som hänt honom.

Väl inne i spelet efter ett långt intro så står endast ett krav framför mig innan jag kan påbörja mitt äventyr nämligen att bege mig till ACN kontoret L.E.I.L.A för att ta min första licens. Licenser tas genom olika VR-Missions som krävs för olika behörigheter i jobbet som Headhunter (prisjägare) du belönas också med nya vapen och utrustning för de olika behörigheterna. Jag kan redan här säga att jag är riktigt imponerad och positiv till styrningen som man redan har bekantat sig med i andra liknade tredjepersons-spel som exempel Resident Evil. När jag säger så har nog många koll på hur styrningen är. Inledningen som jag redan nämnt och den presentation som jag får i början av spelet känns mycket imponerande.

Mellan alla uppdragen så har jag en tung motorcykel som hjälpmedel. Med en riktigt machomaskin mellan dina ben sussar du fram i hög fart mellan bilar och skarpa svängar. Personligen så var det just motorcykeln som gav min första ilska. Motorcykeln är så förbaskat svårstyrd och allmänt svårbromsad. Jag har så lätt att glömma att de är precis likadant med en maskin i verklighetens nu. Men lika ilsk blir jag när den inte beter sig som jag vill. Vill inte ge utvecklarna minus för detta vill bara nämna det för er. Däremot så kommer du igenom spelets gång få skilla dig på just motorcykeln och det är också med den som du sammalar antagningspoäng till L.E.I.L.A. VR- Licenser. Det var något som jag fundera länge på varför man valt göra så men det blev jag snart varse om. Kort och gott så blev jag inte kompis med styrningen och mekaniken för hojen.

Man kan säga att detta spel är ett drivet av en mycket bra story som är riktigt bra som faktiskt håller än idag. Musiken i spelet är riktigt bra och får mig att njuta i fulla drag. Ljudeffekterna var inte lika imponerande. Man bjuds på ett action äventyr med massor av pussel och motorcykelåkande och annorlunda boss fighter. Spelutvecklarna har varit mycket kreativa på många plan ibland kanske för mycket för deras eget bästa. Man har tagit de bästa av vad vi redan sett och rört om och gjort det till sitt eget. Ibland funkar det och ibland inte. Jag kunde flera gånger känna en viss ologisk teknisk del i spelet som gjorde att jag körde fast flera gånger. Att springa omkring som en yr höna och söka efter en nål i en höstack, så kände jag mig många gånger under spelets gång. Flera gånger så gissar jag på rätt åtgärd men faller då på att jag måste stå i korrekt position för att få den aktivera. Så som dörrar, brandslangar, lådor och andra saker man kan integreras med. Man tvingas springa runt och granska alla möjligheter för att sedan upptäcka att man var rätt ute från början. De allra flesta har väll sprungit om kring i spel och tryckt som en galning på action-knappen det hör ju till så att säga men här kan man alltså även missa på den metoden. När vi ändå är inne på negativa intryck så kan jag också nämna att under de uppdrag som jag valde att smyga bakom en fiende för att bryta deras nacke så misslyckades jag mycket och ofta. Även här måste man vara korrekt placerad för att lyckas och det var först i slutet av spelet jag kom på vilken vinkel som funka utan att misslyckas.

Grafiken tycker jag var helt okej och modellerna för Jack , Angela och de övriga karaktärerna var mycket imponerande. Rent speltekniskt så var det under vissa delar av spelet som små buggar med kameran och även ljud som kom och gick som de ville. Vid två tillfällen så låser sig spelet helt och jag tvingas köra om mina mission. Mina tips är spara ofta. En viss oregelbunden fördröjning upplevde jag ofta vid avstigning av motorcykeln och i de viktigaste momenten vid boss fighterna. Det är på grund av allt detta som får mig att känna att spelet känns oklart med mycket kvar att putsa och fixas med eller så är det en väldigt dålig port av den först släppta Dreamcast versionen. Uppläget av spelet funkar jätte bra och storyn är den som väger allra tyngst i Headhunter. Min upplevelse var okej men inte på topp. Jag tycker att Headhunter rent speltekniskt faller för min del och är något över medelgod titel i mina ögon. Detta är mina personliga intryck av spelet Headhunter för playstation 2 // Lo-tech Gamer

Lite kort om Amuze
Amuze AB var en svensk spelutvecklare med egen studio i Solna. Grundades 1996 av John Kroknes och Stefan Holmqvist. När studion var som aktivast hade man ca 50 anställda. Studion tvingades lägga ner av ekonomiska skäl 2005.  Amuze är mest känd för Headhunter serien. Men har gjort en del mer ovanligare titlar för 3DO som endast släpptes i Japan. Exempel på titlar är då Bonogurashi, Nemurenu Yoru no Chiisana Ohanashi , 1995

Annonser

, , , , , , , , , , , ,

1 kommentar

Senast Avklarat: Killzone , PS2

Min speltid: ca 10 tim [Normal]

Efter att Killzone 3 släpptes i februari 2011 så har det pratats en hel del kring detta på olika siter med mera. Själv så hade jag inte rört serien än och nu äntligen var det dags att se vad alla pratat så gott om. Jag gav mig på det första spelet i serien som kom november 2004 och som för övrigt är utvecklats av Guerrilla Games. Spelet är exklusivt för playstation 2 och det betyder kort och gott att det endast släpptes till Playstation 2 .

När jag startar upp spelet så kommer jag till en mycket stilig och snygg meny mycket imponerande. Intro filmen är mycket bra och jag förstår att ett storslaget äventyr väntas mig. Jag väljer normal svårighet. Väl inne i spelet med mitt första mission på kampanjen så är det som vanligt ovant och lite träning innan allt lossnar. Mycket intensivt tycker jag det börjar. Pulsen slår hårt och med fokus på topp så tar jag mig mellan missionen som till en början är väldigt korta ”Kapitel” några få minuter i mellan, vilket får mig att tro att detta spel kommer vara kort men så är inte fallet. Jag kan avslöja redan nu att min speltid var kring 10 timmar. Jag upplever att spelet är mycket linjärt och jag som älskar utforska tycker det känns tråkigt. Jag vill minnas ett fåtal ställen där jag tilläts utforska och hitta lite ammunition eller vapen (inga unika fynd).  Mellan mina mission så kan jag ibland få möjligheten att välja karaktärer att spela med och alla har sina unika specialiteter & vapen. Det finns totalt fyra ISA- karaktärer: Templar, Luger, Rico, Hakha jag valde att klara ut spelet med Templar. Jag gillar verkligen vapnen i detta spel allt känns smidigt , snyggt och realistiskt. Inget att klaga på.

Mellan mission så får jag se snygga cutscene som berättar en mycket bra story och jag känner verkligen att jag är en del av något stort och det gillar jag skarpt. För att inte glömma nämna grafiken så vore det fel att säga att detta är något storslaget jag vill påstå att det är medelgod grafik för sin tid. Jag upplever även att fps (Frames per second) inte flyter på ordentligt igenom hela spelet och detta stör mig ganska ofta tyvärr. Jag råkar ut för en alvarlig bugg i slutet av spelet då jag fryser fast i flera sekunder vid en lågt lutande backe. Var mycket nära jag starta om men det han lossna och flytta på igen. ( mycket fi i den situationen) Det som jag tycker bär denna titeln är : En bra story, snygga och mästerliga modeller för Helghast och deras arsenal. Bra och snygga vapen med realistisk känsla och en mycket trevlig spelupplevelse. Men detta kan jag inte säga är den bästa fps titeln för Playstation 2 som jag hittills har spelat. Detta var mina tankar och beskrivning av spelet Killzone för Playstation 2

Kort om KillZone
Spelet utspelar sig i en tid av Rymdkolonisation där det så kallade Helghast-Imperiet återhämtat sig från sitt nederlag i det första Helghan-kriget och inledde ett blixtkrig mot den yttre så kallade Interplanetära strategalliansens (I.S.A.) koloni på planeten Vekta. Helghan är Helghasternas planet som ligger inte långt ifrån Vekta. Då människan först kom dit så visste de inte om problemet i atmosfären, med följderna att många insjuknade och dog. På grund av planetens hårda miljö tvingade Helghasterna att anpassa sig och mutera sig så mycket att de inte längre kan betraktas som mänskliga. De är starkare, snabbare och mer tåliga än människor och har en stark fiendskap mot mänskligheten. De kräver att ha en sorts av gasmask och luftbehandlande stridsvagnar som skapar liknande luft som det finns på planeten Helghan. Man kan ganska lätt dra paralleller mellan Helghastsamhället och Nazityskland. I Helghan är det obligatoriskt för varje barn att rekryteras in i armén, och det medför att Helghasterna är en väldigt farlig fiende. Spelet utspelar sig i det andra stora Helghastkriget.

Källa

Fler titlar ur samma serie:
Killzone, 2 november 2004, Playstation 2

Killzone : Liberation, 31 oktober 2006, PSP

Killzone 2, 27 februari 2009, Playstation 3

Killzone 3, 22 februari 2011, Playstation 3

, , , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Senast Avklarat: Conflict: Vietnam, PS2

Min speltid: ca 10 tim [Normal]

Jag har verkligen varit på shooter humör den senaste tiden och denna gången plocka jag fram Conflict: Vietnam ur bokhyllan. Allvarligt talat så hade jag inte några höga förväntningar på denna titeln då jag inte har hört så mycket om spelet innan. Min första tanke var att detta kommer suga men jag ger det ett försök. Jag startar upp spelet och ser snygga menyer och att allt laddar snabbt. Väl inne i spelet spelar jag som Harold Kahler som är en ny rekryt som blir placerad vid en bas någonstans i Vietnam. Nu får jag bekanta mig med styrningen (tredje person) och får några korta tränings uppdrag som leder till att jag får träffa mina kommande squadmates. Jag får lära mig hur man styr sin trupp (squad) lite krångligt till en början. Här börjar man förstå att spelet kommer bli en taktisk skjutare.

Redan efter presentationen av spelet och de små träningsdelarna så var jag inte så imponerad ärligt talat och vara nära på att påbörja något annat spel. Jag valde att köra på mitt första mission som alltid brukar vara något svår för man inte riktigt greppat styrning och kommendering av sin squad. Det kändes inte bra efter mitt första mission och kör ett par mission till och nu börjar det verkligen lossa. Nu får jag tid att granska miljön och studera grafiken. Jag måste säga att spelet imponera på mig ju mer jag spela. Miljö och upplägg av uppdragen var riktigt imponerande. Angående grafiken så kan jag inte säga att den är bättre eller sämre än andra spel som fanns kring 2004 och bak. Min speltid på 10 timmar kunde säkert vara några timmar kortare men jag valde att köra en mer defensiv taktisk metod för att hålla min squad levande. Jag prova att köra på offensiven men de kosta liv.

Efter 14 mission och ca 10 timmars spel på normal svårighet så tyckte jag att jag fått en bra upplevelse och kan säga att detta är den bästa Vietnam shooter hittills som jag spelat. Jag kan rekommendera detta spel och ge det en chans trots en tråkig presentation i början av spelet. Ett tips är också om du upplever att det tar för lång tid att plåstra om din trupp kompis och sedan växla till ditt huvudvapen så finns det bra tips i manualen. Det finns en del som recenserat detta spel och sedan givit det minus på grund av de har slarvat med att läsa manual eller att inte tagit sig tid att lära sig spelet ordentligt. Sedan får man inte glömma bort att allas vårat favorit första person läge finns med som snabb knapp så där bör man inte gnälla heller. Detta var mina tankar och beskrivning av spelet Conflict: Vietnam, SCI, 2004, för Playstation 2

Kort om Conflict: Vietnam
Detta är en tredje person shooter och man får som spelaren ta kontroll över en trupp på fyra ur 101st Airborne Division som snart ska ta sig ann ”Tet Offensive” som utspelar sig 1968. Man kan även spela CO-OP alltså 2 spelare samtidigt. Conflict serien är utvecklad av prisbelönta Pivotal Games och har sålts i minst 6 miljoner exemplar.

Fler titlar ur samma serie:
Conflict: Desert Storm, 2002, PlayStation 2, Xbox, PC, GameCube
Conflict: Desert Storm II, 2003.PlayStation 2, Xbox, PC, GameCube
Conflict: Vietnam, 2004.PlayStation 2, Xbox, PC
Conflict: Global Terror, alternativt Conflict: Global Storm 2005.PlayStation 2, Xbox, PC
Conflict: Denied Ops, 2008. Xbox 360, PlayStation 3, Microsoft Windows

, , , , , , ,

Lämna en kommentar

Senast Avklarat: TimeSplitters, PS2

Min speltid: ca 3 tim [Blandad]

Har nu roat mig med story delen i TimeSplitters och med varierande svårighetsgrad, har där med kommit fram till att denna FPS-titel är kort intensivt och roligt. Spel tiden har jag inte riktigt greppat då den är kort på alla svårighets nivåerna. Men på en sittning så bör du klarat ut storydelen på valfri svårighet. Detta är en sådan FPS-titel du snabbt plockar fram när du blir sugen på en snabb och underhållande shooter. Jag vill passa på och nämna att uppföljaren alltså TimeSplitters 2 var mycket mer underhållande i storydelen än föregångaren och är min absoluta favorit i serien än så länge. Jag tycker TimeSplitters är ett BRA spel och får högt betyg av mig. En bra titel till PS2:an alltså

Kort om TimeSplitters
TimeSplitter är titeln på det första spelet i spelserien med samma namn. Spelet är utvecklat av Free Radical Design och finns endast till Playstation 2. Crytek UK, tidigare känt som Free Radical Design, är ett företag som utvecklar spel och håller till i Nottingham, England. Företaget är välkänt för att ha utvecklat spelserien TimeSplitters och för att vara Firstperson Shooter utvecklare. Den tredje februari 2009, bekräftade Haze manusförfattare Rob Yescombe att Free Radical Design hade blivit uppköpt av det tyska företaget Crytek. Företaget grundades av fyra personer som lämnade Rare efter ha arbetat på Goldeneye (N64), för att starta eget. De var på den tiden ca 10 personer som arbetade med TimeSplitters och har sedan dess vuxit till ca 120 personer. De är nu två team där det ena arbetar på det kommande spelet TimeSplitters 4, medan det andra teamet arbetar på ett Lucasartprojekt. (Star Wars Battlefront III)

Källa:

, , , , , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Senast Avklarat: Medal Of Honor: Vanguard, PS2

Min speltid: ca 12 tim [HARD]

Förra helgen klara jag ut Medal Of Honor: Vanguard för playstation 2 som också är den sista MoH titeln för ps2. Med min gubbgrinighet vill jag kort berätta om hur vilseled jag blev efter sett en review på YouTube om spelet. Jag sökte runt efter ett kort spel som jag kunde ta i en sittning under lördagen i förra veckan. Jag var sugen på en FPS-titel som jag kunde roa mig med under lördags kvällen med ölkorven och julmusten som tilltugg. Jag letar fram några FPS-titlar ur min samling och söker runt efter speltid på nätet och hittar snart en review på YouTube som berättar att Medal Of Honor: Vanguard är ett kort spel på 2 timmar som också ska vara skit lätt. De berättas också om hur tråkig och dålig grafik spelet har för sin tid. Vapnen i spelet funkar inte som de ska och svindålig musik om det ens förekom någon. Enligt herren i fråga så var spelet totalt ointressant och får 2 i betyg på allt förutom spelets längd där den får en 1:a i betyg. Jag brukar aldrig ta någon review på blodigt allvar men denna gjorde mig väldigt upprörd.

Nu ska ni få veta varför:
Jag bestämde mig för att spela Vanguard för två timmar eller kanske något mer funkar ju fint trots att det inte får full pott tänkte jag. Jag väljer svåraste som alternativ om tre svårigheter att välja på. Jag börjar mitt äventyr som påminner om massa andra FPS-titlar jag redan spelat. Märker tidigt i spelet att vapnen funkar som dom bör inget utöver de ovanliga enligt mig. Har man inte kännedom om vapen i dessa typer av spel vid det här laget tänkte jag. Man kan inte skjuta långt med ett närstridsvapen och vissa vapen är för olika ändamål precis som vanligt. Vet man inte detta så visst blir det ett minus då. Jag upplever inte att spelet är tråkigt för jag har inte tid att ens tänka den tanken med fi högt och lågt allt i en svär med en spännande musik som jäktar mig och försätter mig i förväntan om vad som kommer hända här näst. Jag granskar grafiken och kan inte påstå att den skulle vara sämre eller för all del bättre än andra liknade spel från samma år eller tidigare. Jag hittar faktiskt ett grafikfel (bugg) i en lada, då det troliga jordstampade golvet istället var en himmel, det stället lämnar man så snabbt så det är knappt värt att nämna.

När jag är ca 2 timmar in i spelet så funderar jag på att snart är det på ”G” för avrundning nu är det strax sista rundan. 4 timmar går, 6 ,8 ,10 timmar går och jag funderar på hur fan kunde han springa igenom detta på två timmar? Va fan han måste ha kört på lättaste om de ens är möjligt på den nivån. Mot natten så tar jag mig igenom en fabrik som har snipers högt och lågt och här tog jag det väldigt försiktigt för att inte bli av med huvudet en utmaning som var en riktigt rolig del av spelet faktiskt. Snart så kommer jag till den slutliga delen i spelet som nästan gick mig på nerverna efter alla timmar i ett sträck. Man skulle slå ut några jobbiga tanks plus landsoldater som storma mitt teams position och det var en mycket intensiv upplevelse och tråkigt var de fan i mig inte. Jag tvingades stänga ner spelet och köra vidare en timma när jag vakna för att efter mycket om och men klara ut detta. Spel tiden hamna kring 12 timmar (svåraste) om jag inte räknar fel. Jag kan som av rundning säga att detta är inget dåligt Medal Of Honor spel och det förtjänar min respekt. Detta är ett BRA spel och borde ligga på ett betyg på kring 7-8 någonstans.

Spelet var uppdelad i fyra kampanjer med totalt 10 missions. Trolig spel tid på svår är troligen 8-12 tim beroende på hur skillad du är som spelare.

Kampanj  1: 2 mission

Kampanj  2: 3 mission

Kampanj  3: 3 mission

Kampanj  4: 2 mission

, , , , , ,

Lämna en kommentar